Pablo rocks!!!!

I went to see pablo Fransisco this Saturday. It was great. He's so funny. Have a look at www.pablofransisco.com.

Enought said. Go to his website NOW.

Pälsfiber, en "kakaopöjk",och gasförgiftning.

Då hösten börjar att närma sig så komma jag att tänka på älgjakten som komma skall. Från det så är steget inte långt till förra årets älgjakt. Jag måste bara berätta en liten jakthistoria från förra årets jakt. Det var en riktigt kall dag och det hade snöat på natten och det fortsatte att snöa under morgonen. Det låg ett tunt vitt lager på marken när vi steg upp vid sex på morgonen. Även om inte mamma jagar så stiger hon alltid upp och hjälper oss stackars mansfolk som inte kan ta hand om oss själva. Hon hjälper till att bre matsäck, kokar kaffe och choklad till mig (jag är en av dom ”förbannade kakao pöjkan” som Körp Ivar sa när ingen hade kaffe att bjuda på.) Jakten hade redan hållit på i en vecka men jag hade då inte tagit ledigt från jobbet för jakten, det kändes inte riktigt rätt att ta en veckas ledigt det första man gör på ett nytt jobb

Tillslut så tog vi (jag och pappa, han står i mitten i bilden ovan) oss i alla fall ut till samlingsplatsen och mötte de andra i jaktlaget kl. sju. De mesta av prylgranskandet hade avklarats under första jaktveckan. Vem har längst antenn på jaktradion, vilkens gevär smäller högst, vem gör bästa grill pinnen osv. Jag hade som sagt missat detta och granskade de andra för att se om någon stoltserade med ett nytt Leopold kikarsikte eller bytt ut pälsfibertröjan mot en i fleece, men allt verkade vara som det var sist jag var med. Efter att passen hade dragits med hjälp av en kortlek och gamlingarna och de som inte har så mycket ork i benen slagits om ”vägpassen” ( alltså pass nära väg för er utsockens läsare) så kom vi i alla fall ut i skogen till slut. Självklart blev det så att jag och farsgubben skulle gå längst bort och högst upp på berget tillsammans med en till ur jaktlaget.

Väl framme på passet så dröjde inte länge förrän snöandet tog i allt mer och till slut snöade det stora feta flingor precis som på vintern. Snöflingorna kämpade allt de orkade mot gravitationen och segade sig i sakta mak ner mot marken. Det var kallt att sitta still på en ryggsäck mitt ute i skogen efter att blivit lite svettig av att gå uppför berget i en halvtimme så det var tur att mamma kokat riktigt varm choklad och att jag bytt de gamla Nokia stövlarna mot ett par gore-tex kängor med lite foder i. Men trott detta så kändes tårna ändå som ett par isklumpar. Låren låg an hårt mot stålramen på ryggsäckens sittdyna och förhindrade på så vis blodet att strömma ut i benens nedersta ände och gjorde att benen domnade, och jag tänkte genast på hur härligt det är att vara ute i naturen NOT.

Jag hann nästan komma in i trans där jag satt halvt förlamad från låren och nedåt och tittade ut i skogsgläntan där snöflingorna föll och skapade en hypnotisk vit vägg mellan mig och allt runt omkring. Men så kom älgarna. De dök upp på ett drömlikt sätt, som om de materialiserats fram allt eftersom de kom närmare, jag förstod dock snart att det var snöfallet och älgarnas ljudlösa framfart som fått det hela att verka nästan spöklikt. En ko och en kalv kom rakt emot mig. Jag andades nästan inte utan försökt sitta så stilla jag bara kunde. Måste invänta dom, låta dom komma mer med sidan mot mig. 40 meter kvar och de kommer fortfarande rakt mot mig. De vet inte att jag sätter där. De fortsätter framåt och jag fingrar på säkringen och känner så att jag har den under mina fingrar för här blir det bråttom om de får känna lukten av mig.

Så händer det. Kon stannar upp och kalven kryper upp tätt intill. Älgkon stannar upp en sekund och ser ut att stirra mig rakt in i ögonen. Har hon sett mig, känt lukten eller hört mig andas eller ska hon bara hämta andan, slå av på takten? Ett kast med huvudet och tre snabb kliv så har hon försvunnit in i skogen med kalven på andra sidan om sig. Jag kan andas igen och suger in rejält med frisk och kall luft i lungorna. Jag skakar till när anspänningen släpper. Mina ryckiga rörelser får snön som samlats på kragkanten att rasa ner i nacken på mig och smälter snabbt till en isande bäck som letar sig nerför ryggen. Jag tar upp jaktradion och påkallar pappa Sunes uppmärksamhet och talar om att en ko med en kalv är på väg åt hans håll. Sen tittar jag återigen ut över gläntan och granarnas snötäckta grenar och letar fram min termos med choklad.

En dov smäll skär genom skogen och strax får jag höra i radion att papp fält en kalv. Jag sitter kvar på passet och spejar ut i skogen i en halvtimme till innan drevet är slut och jag kan packa ihop och gå att hjälpa till med den fälda älgen.

När jag kommer fram så är älgen redan omhändertagen. Pappa har glömt sin kniv men har sprättat upp älgen med locket till snusdosan (nöden är ju som sagt uppfinningarnas moder). Och inte har han skjutit älgen heller. Slutstycket på geväret hade hängt sig då blev pappa så förtvivlad och förbaskad att han tog av sig ena stöveln och kastade mot älgkalven. Stöveln landade precis framför älgkalven som då skvatt till, men snart så tog nyfiken över och kalven böjde sig ner och satte näsan ner i stövelskaftet. Ett fatalt misstag skulle det visa sig. Alla som satt sig i tv soffan hemma hos mina föräldrar när farsan ligger där efter en dags arbete vet vilka olägenheter det kan föra med sig i form av unken tåbira av värsta slaget. Vi har så klart aldrig haft några älgar inne i vårt hus så det var ju inte så konstigt att den stackars älgkalven var ovetande om den dödsfälla som landat framför honom i form av en grön och svart gummibit. I och med att älgars näsborrs är betydligt större vi människor och att skogens konung har utrustats med ett luktsinne som kan uppfatta de minsta spår av dofter så blev effekten naturligtvis 300 gånger värre än om du eller jag varit dumdristiga att sniffa runt på samma sätt i farsans stövlar. Att inte älgen fattade misstankar redan på håll berodde troligtvis så att stövelskaftet liksom bildade ett sorts luftlås förhindrade nästan all lukt från att komma ut i det fria och förvarna den stackars kraken.

Kalven hade enligt pappa snabbt blivit vinglig och börjar svaja på kroppen, frustat och fnysigt och sen tagit ett par steg innan den rasade ihop inför de häpna ögonen på farsan som nu försökte balansera på den enda fot som nu fortfarande var stövelbeklädd. Skottet som jag hade hört var från passgrannens gevär. För när han kom på plats efter en kvart fann han det bäst att sätta ett skott i nacken på älgen för att vara säker på att den inte skulle få för sig att vakna upp och springa iväg trotts att pappa redan nästan slaktat älgen redan med locket till snusdosan. Att en älg skulle ligga död på marken utan att någon skjutit ett skott mot den var tydligen högst oroväckande (och där måste jag faktiskt instämma). Så även om älgen låg på marken som en rensad fisk så var det nog ändå bäst att den fick en ”dösmäll” i alla fall tyckte passgrannen och tryckte snabbt på avtryckaren så att inte älgen skulle springa sin kos.

Ja så kan det gå till på älgjakt, och vart enda ord är sant ifall ni undrar, för så livlig fantasi har inte ens jag, så så är det med det.

Rally

Som vanligt var det rallycross EM i Höljes den första helgen i Juni. Efter att slutat jobbet för dagen så var det bara att sätta sig i bilen och dra upp till Höljes. Jag mellanlandade i Karlstad och hämtade brorsan och sen körde vi de dryga 20 milen till denna lilla pärla i nordligast Värmlands urskog med knappa 200 invånare. Rallyhelgen är lite speciell eftersom det kommer så väldigt mycket folk till Höljes (22-23000). Som vanligt blev det fint väder lagom till rallyhelgen och därför var det en riktig befrielse när man kom fram och fick knäcka några bärs. Senare på kvällen drog jag in till rallybanan och träffade mina homeboys från back in the day. Men nog om det, vi snabbspolar till lördag kvällens festligheter.

Det är alltid bra att ha polisen på sin sida så vad kan vara bättre än att ha en kraftpaktet ”Mojje” på plats. Inte för att jag tänker hamna i fyllecellen ändå men man vet ju aldrig. Kan man bli utkastad från krogen utan anledning kan man väl lika gärna bli inkastad i en cell utan riktig anledning. I vissa länder skulle vi man ju till och med bli fängslad om man skulle bete sig så som Tony och Larsson i sin glödheta tungbrottning. Gay eller inte vem vet de har i alla fall inte ”outat” än.

Det var coverband i öltältet och dans på startplattan till något känt svenskt dansband med lättglömt bandnamn. Kvällen förflöt snabbt som attan och innan man visste ordet av stod man i kön till hamburgerkiosken med en riktig attack av ”the munchies”.
Två snabba burgare och tillbaka till en husvagn för mer förfriskningar.

Om ni någonsin undrar varför bröstmjölksersättning inte säljer så bra i övre delen av Klarälvsdalen har ni svaret på bilden.

Lördagens biltävling var underhållande men det är ändå söndagens tävlingar som intressanta eftersom det är då finalerna hålls. Ja det var väl den helgen det.